Abrupt slut på säsongens första tur på Rälgen.

Dala-Järna 2005-11-22

Rälgen är en grund sjö som lägger sig tidigt. I år har det inte varit speciellt kallt än och därför har sjön lagt sig lite åt gången. När jag var och rekade för tre dagar sedan var det omkring tre cm vid land och sedan mycket öppet vatten. Idag tyckte jag det var dags för att känna lite på isen kring land där jag sett att den låg tidigare. Den måste var åkbar tänkt jag.

Frugan följde med, men med kameran i stället för skridskor, eftersom hon helst vill ha det bottenfrusit innan hon ger sig ut på isen. Men det är ju bra ändå, för då kan man ju få lite skridskobilder utan att var rädd för att blöta ner kameran. Och bilder fick hon.

Nu hade det också hunnit snöa lite sedan jag rekade. Så med en cm snö på isen var det svårt att se var eventuella förändringar i isen finns. Det innebar att jag hel tiden använde ispikarna. Isen var konstant omkring fem cm där jag åkte utmed land. Relativt lugnt alltså. Efter några vändor fram och tillbaka efter sjöns ena sida tog jag mig runt i en vik och vidare utefter land mot en udde. Där ute var det öppet vatten så det var bäst att vända. På vägen tillbaka kom jag på nytt till viken. Där valde jag att gena någon meter utanför vasen i stället för att åka genom vassen som jag gjort tidigare. De fem meterna längre ut i sjön visade sig vara en felbedömning.

Plötsligt kände jag hur skridskorna skar igenom och plurret var ett faktum. Jag slog i iskanten med ansiktet och upptäckte där jag låg i vattnet att glasögonen inte satt där de skulle. Jag lyckades i hastigheten se dem i vattnet och skulle försöka att upp dem på isen men misslyckas och de försvann i vattnet. Där stod jag på botten i dyn med vatten upp till bröstet och med mina progressiva glasögon någonstans på botten. Jag han tänka några tankar fram och tillbaka om hur jag skulle kunna klara mig utan glasögon. Jag stod i vattnet en stund för att acklimatisera mig till kylan. Så tog jag några djupa andetag, tog av mig handsken på höger hand, böjde mig ner under vattnet och kände med handen fram och tillbaka på sjöbotten. Efter att ha sökt av botten så långt jag räckte i olika riktningar kände jag plötsligt något som gjorde mig glad. Jag hade hittat glasögonen.

Då började steg nummer två. Att ta sig upp på isen. Det var lättare sagt än gjort eftersom isen var tunn och brast hela tiden. Men efter lite kämpande hade jag tagit mig till lite tjockare is. Jag la ispikarna på isen vid kanten för att belasta isen på ett större område. Det hjälpte och jag lyckades dra mig upp med hjälp av isdubbarna . Åkte sedan långsamt mot land där jag tog av mig skridskorna och gick upp mot bilen för att byta om Jag hade allt ombyte med mig i ryggsäcken men det kände bekvämare att var i närheten av bilen där jag även hade torra skor.

Frugan såg allt samman och kunde med kamerans hjälp föreviga detta äventyr.









       ©Sture Nordquist 2000-2019