Min första plurrningDen 25 november 2001 var jag ute på en morgontur runt Skramsen tillsammans med min kompis Bengt. Vi åkte två varv runt sjön och allt kändes bra.
På eftermiddagen åkte jag ut på nytt nu i sällskap med min hustru Eva och vår yngsta dotter Anna. Vi startade vår tur precis som vi gjort på morgonen. Men så efter en liten stund skulle jag åka tillbaka för att hämta en sak åt Eva.
 I sället för att åka runt ett parti vrakis beslöt jag mig för att ta genvägen över i stället. Men då jag skrinnade över kärnisen på väg mot vrakispartiet kände jag helt plötsligt att skridskon skar igenom isen. Och sedan bara låg jag där i vattnet.
Jag slog i ansiktet i iskanten men fann mig snabbt till rätta. Jag la ispiken på iskanten som stöd men upptäckte att jag borde gå åt andra hållet i stället (dvs. åt det håll jag kom ifrån.) Och där fanns ju Eva och Anna som sett när jag gick ner mig. Jag funderade på om jag skulle ta fram livlinan och kasta den eller om jag skulle ta isdubbarna. Jag valde isdubbarna och tog fram dem från ryggsäckens vänstra bärrem och började arbeta mig upp. Det gick förvånandsvärt enkelt tycker jag. Ispiken glömde jag och fick sedan kasta ut livlinan för att lotsa den över isen till mig.
 Då det var sent på eftermiddagen och vi var nära bilen åkte jag sedan tillbaka till bilen för att byta om där. Jag kunde konstatera att all utrustning fungerat fint. Kläderna i ryggsäcken som naturligtvis låg i plastpåsar var helt torra. Då kläderna var packade efter ett logiskt system gick det snabbt att byta om och få på mig torra kläder.
Dagen innan hade jag förklarat för två av mina barn hur de skulle göra om de hamnade i vattnet. Nu kunde Anna konstatera att "det var fränt att pappa fick testa" det han pratat om dagen innan.
Jag har flera gånger tänkt att det skulle vara nyttigt att vara med på någon slags organiserad plurrning för att se hur man fungerar i det kalla vattnet. Nu fick jag i stället uppleva det i verkligheten. Det var en upplevelse som jag känner gett mig en ytterligare erfarenhet av långfärdsskridskoåkning. Jag längtar tillbaka till isen igen och skulle inte vilja vara utan denna erfarenhet.
Utrustningen är viktig. Att jag plurrade berodde på att jag inte pikade just är. Jag hade ju pikat inte så långt härifrån tyckte jag och så hade jag ju åkt runt hela sjön tidigare. Men väl i vattnet så hade jag ju ryggsäcken som flythjälp, isdubbar som hjälpte mig upp och livlinan som jag skulle kunnat ha kastat om jag velat.
Anna som var nio år hade ingen ryggsäck på sig. I stället hade hon en helt vanlig flytväst på sig som en säkerhetsåtgärd. Naturligtvis hade hon också isdubbar. 
Personlig reflektion kring att vara rätt utrustad.
|
